#18 Loppan | Medicinkvinnan Malmö, Kristina Naranjo - Kostrådgivning, Homeopat och Kosttillskott

Loppan.

Detta blir en ganska detaljerad version.

På fredagkvällen var Loppan ute vid 19 tiden med Pepsi och hennes dotter, LillLoppan
Allt var som vanligt...
De lämnades själv i ca 3 timmar.
När jag kom hem vid 23.30 svarade inte Loppan på tilltal, hon låg i hundsängen och verkade helt livlös.
När jag försökte väcka hennes uppmärksamhet, kippade hon efter luft och när jag lyfte upp henne sprattlade hon förtvivlat och såg ut som om hon krampade.
När jag försökte sätta ner henne vek sig benen och hon bara ramlade.
Det blev ilfart till Djursjukhuset och hon kom in direkt och fick kramplösande.
De ville behålla henne över natten för att ge dropp och för att kunna ge kramplösande akut.
Motvilligt lämnade jag henne där för hon är väldigt "mammig".

Ibland är man glad att det finns ett Djursjukhus fullt av djurälskande gulliga människor.
På lördag morgon ringde jag och sa att jag gärna ville hämta hem henne så fort som möjligt
och de sa att hon kunde få gå hem efter 14.
Kl 13 ringde de och sa att det var nog bäst att hon stannade för övervakning, hon mådde inte bra.
Kl 15 ringde de igen och sa att hon kunde nog gå hem.

När jag kom dit kom de bärandes med henne tog det en liten stund innan hon märkte att det var jag,
då blev hon så glad att hon skrek och flämtade och försökte klättra upp i ansiktet och "krypa in under huden" på mig
men benen fungerade inte och huvudet "vaggade" på henne.
Jag var orolig att hon skulle få ett nytt anfall. Hon verkade helt förvirrad och chockad och hennes kropp fungerade inte.
När jag såg henne var jag väldigt tveksam till hur det skulle gå om jag tog hem henne men jag har nära till Djursjukhuset och jag ville inte att hon skulle vara själv när hon var så sjuk.
Jag kunde ju ha koll på henne hela tiden.
Dessutom hade jag naturmedel som jag ville sätta in så fort som möjligt efter att det akuta tillståndet förhoppningsvis var hävt.

Jag hade en jättegullig veterinär och man såg att hon var verkligen orolig för Loppan och sa att hon gärna fick stanna.
Vi pratade om vad det var för fel på henne och hon trodde det var något neurologiskt, ev. epilepsi och undrade hur jag ställde mig till att åka till Helsingborg Djursjukhus för en skiktröntgen av hjärnan.
Jag var chockad över allt som hänt och hade svårt att tro att min hund som aldrig varit sjuk skulle ha fått epilepsi eller någon neurologisk sjukdom men det var tydligen vanligt enligt veterinären på småhundar i hennes ålder.
Man vill ju inte att djuren ska lida, så om det krävs en röntgen för att veta hur man ska behandla så får man väl röntga.
Jag trodde först att det var en förgiftning men hon hade inte de typiska symtomen för det.
Veterinären tyckte att det var en bra idé att ge svaga kramplösande i förebyggande, resten av livet men man kunde också välja att inte göra något alls och avvakta och se.
Hon skrev ut kramplösande som jag skulle ha i nödfall eller så kunde jag naturligtvis åka in om det blev akut. Jag ville avvakta lite så vi bestämde oss för det.

Jag sa att jag vill ge det tre dagar, det brukar då visa sig vilket håll det går på.
Jag bar ut henne till bilen och när jag skulle ta ut henne på hemvägen för att se om hon behövde kissa ramlade hon hela tiden och slog kullerbyttor när marken var det minsta ojämn. Hon kunde inte gå mer än högst 5 steg. När hon skulle kissa "säckade hon ihop" så hon låg ner på magen och kissade.
När hon kom hem ramlade hon hela tiden och klarade inte av det hala golvet.
Hon var jättehungrig och åt men fick stå på en filt, golvet var för halt, för att hon skulle kunna stå upp och äta.
Hon fick sin första dos naturmedicin med maten när vi kom hem.
Ca. kl. 19 gick vi ut och hon kunde hjälpligt ta sig fram men när hon skulle bajsa så ramlade hon och låg ner och bajsade.
På kvällen när hon skulle gå ut vid 23 tiden var hon jättedålig. Hon hade kissat inne och benen bar henne inte
och jag tänkte att nu får jag nog förbereda mig på det värsta...

På natten var hon orolig och gnällig, bajsade inne och kräktes i sängen.
På söndag morgon körde jag och hämtade lite mer naturmedicin, skrev ihop ett recept och påbörjade medicineringen.
Söndag klockan 9 var hon ute på promenad, något vinglig men hon klarade att kissa utan att ramla.
Hon var sämre och bättre om vart annat, sov länge, fick sina mediciner och var med mig hela tiden.
Jag fortsatte med alla medicinerna, på natten till måndag kräktes hon igen var orolig och ville ut mitt i natten.
På måndag morgon var det dags att gå till jobb. Hon var lite ostadig men mycket bättre, sov hela dagen.På tisdag morgon var hon som vanligt och följde med på en utflykt och ingen kunde se att hon varit sjuk,
hon hoppade och skuttade och sprang med de andra hundarna precis som vanligt.
Jag vet inte hur det blir i fortsättningen och det kan vara så att det är något neurologiskt fel och att det kommer tillbaka...
Vi tar en dag i taget, i dag är det lördag och Loppan mår jättebra.

Min teori när jag valde medel var att det berodde på ett angrepp av virus eller bakterier ev. någon fästingburen smitta men ingen vet säkert vad det var och varför det försvann eller om det kommer tillbaka. Tiden får utvisa.......