Blodet påverkas av hur vi äter och lever. När vi är sjuka "klumpar" blodet sig och vid microskopering kan man se infektioner och parasiter i blodet. Enkelt uttryckt kan man säga att allting vi stoppar i oss är antingen en hjälp för kroppen att hålla sig frisk - eller rent sabotage.  

Blodet är sammansatt av många olika element, röda och vita blodkroppar men även proteiner som förser vävnaderna med näring. Blodplättar, som hjälper blodet att koagulera och lymfa, som innehåller vårt skyddande immunsystem. Blodgruppen är nyckeln till kroppens hela immunsystem. Det är blodgruppen som styr på vilket sätt vi påverkas av virus, bakterier, infektioner, kemikalier, stress och annat som kan försvara vårt immunsystem. På cellerna finns det kemiska markörer, eller antigener som ska känna igen om en substans i kroppen är främmande eller inte. En mycket kraftig antigen är den som bestämmer blodgruppen, den är oherhört känslig och när den fungerar effektivt är den immunsystemets viktigaste säkerhetssystem.

När ett blodgruppsantigen känner av ett främmande antigen så skapas antikroppar (ett kemiskt ämne som tillverkas av cellerna i immunsystemet) som markerar, fäster sig på och förstör det främmande antigenet. Det inträffar en reaktion agglutination (hopklumpning) och påminner om metoden att förse brottslingar med handbojor, de kan inte längre röra sig fritt, och det blir lättare för kroppen att göra sig av med inkräktare.

Man har också upptäckt att många födoämnen agglutinerar cellerna hos vissa blodgrupper men inte andra, vilket innebär att ett födoämne, som kan vara skadligt för en blodgrupp kan vara välgörande för en annan. Denna upptäckt ger oss en vetenskaplig koppling mellan blodgrupp och kost.


Lektiner ett farligt lim

Det inträffar en kemisk reaktion mellan blodet och den mat vi äter. Detta vet vi p.g.a. en faktor som kallas lektiner. Lektiner är protein och finns av många olika typer och förekommer rikligt i livsmedel och har agglutinerande egenskaper som påverkar blodet. Genom lektiner kan naturligt förekommande organismer binda (fästa på) andra naturligt förekommande organismer. Bakterier i vår omgivning och i vårt immunsystem kan dra fördel av denna bindningsbenägenhet. Lektiner finns bla på gallgångarnas cellytor för att de lättare ska dra till sig bakterier och parasiter.

Lektiner finns också på bakteriers och andra mikroorganismers cellytor. De fungerar ungefär som sugproppar som kan binda till kroppens glatta slemhinnor.

Lektiner är ofta blodgruppsspecifika, vilket gör dem till ett plågoris för de som har just denna blodgrupp. Detta gäller också lektinerna i födoämnen.

För att uttrycka det enkelt, när vi äter något som innehåller lektiner som är oförenliga med våra egna blodgruppsantigener, kommer lektinerna att rikta in sig på något organ eller system i kroppen (njurar, lever, hjärna, magsäck osv.) och börja agglutinera blodkropparna i detta organ.

Olika lektiner är inriktade på olika organ och system i kroppen och har olika egenskaper, beroende på var de kommer ifrån. Lektiner finns överallt och det går knappast att undvika dem. Men däremot bör man försöka undvika de lektiner som agglutinerar den egna kroppens celler - vilket bestäms av blodgruppen. När lektinproteinet etablerar sig någonstans i kroppen, har det bokstavligt talat en magnetisk inverkan på cellerna i detta område. Lektinerna får cellerna att klumpa ihop sig, vilket får immunsystemet att rikta in sig på att förstöra dem som om de vore främmande inkräktare.

Denna hopklumpning kan orsaka sådana sjukdomar som colon irritable och levercirros eller kan blockera blodflödet genom njurarna. Lektiner kan ha en mycket kraftig inverkan på magtarmkanalen och kan åstadkomma svåra inflammationer och deras agglutinerande verkan kan förväxlas med fördoämnes allergier.Ett exempel på detta är Gluten som är det vanligaste lektinet i vete och  andra sädesslag. Det binder till tunntarmens slemhinna och orsakar inflammation och smärta i synnerhet hos blodgrupp O .

Artritpatienter kan finna att om de undviker grönsaker som innehåller sulanum (tomat, äggplanta och potatis) tycks detta lindra deras artrit.

Genom kliniska tester och laboratoriemetoder är nästan alla vanligt förekommande födoämnen testade för att upptäcka blodgruppsspecifika reaktioner. Resultatet kan betraktas i mikroskop, man ser hur lektinerna klumpar ihop cellerna i den angripna blodgruppen.

Man kan också använda sig av urinprov för att mäta närvaro av lektiner. ( Denna metod har hamnat i skymundan, och man hör inte talas om den så ofta. )  Halten av toxiska biprodukter mäts. Om man undviker mat som innehåller toxiska lektinproteiner eller födoämnen som är svårsmälta för den egna blodgruppen får man ett lågt värde. Om man däremot regelbundet konsumerar födoämnen som innehåller hög andel lektiner eller som är svårsmälta, får man ett högt värde. Testen visar att ett ämne kan få upp till 90 ggr starkare effekt hos dem för vilket ämne är toxiskt, än hos dem för vilket ämne inte är toxiskt. Låga värden är mer än tillräckligt för att ge problem, men redan efter två veckor kan man vara nere på 1 eller 0 om man noga följer sin blodgruppsplan.

Sambandet mellan blodgrupp, kost och hälsa har alltså stor betydelse och naturläkare och forskare Dr. Peter J. D´Adamo har skrivit olika böcker i ämnet bl.a.  “Ät rätt för din blodgrupp”  varifrån denna information är hämtad.